Mexiko: Brodera för fred

Detta inlägg är en del av Global Voices specialbevakning av Kriget mot droger i Mexiko.

Tråd, nål och tyg har förvandlats till fredskämpar i Mexiko. I städer som Monterrey, Guadalajara och Mexiko City har män och kvinnor i alla åldrar bestämt sig för att klart och tydligt säga sin mening och berätta sina erfarenheter av våld, genom att medverka i en kollektiv hjälpinsats tack vare broderi.

I sin blogg Yo también quiero opinar [sp], säger Liliana Sánchez att hon upptäckte projektet när hon promenerade runt i området Coyoacan, en bohemisk och konstnärlig stadsdel i Mexiko City:

Esta vez, el proyecto que llamó mi atención lo encontré caminando por Coyoacán. Unas personas bordaban unos pañuelos, y aunque en principio pensé que eran las típicas manualidades para abuelitas, después me percaté de lo que decían los bordados. “Bordar por la paz. Un pañuelo una víctima” es el lema del colectivo “Fuentes Rojas”, quienes proponen bordar pañuelos con los nombres o descripciones de cada uno de los cincuenta mil muertos de la guerra contra el narco.

Den här gången, när jag promenerade runt i Coyoacan, upptäckte jag ett projekt som intresserade mig. Folk hade broderat näsdukar och först tänkte jag att det var en aktivitet för farmödrar och mormödrar, men sedan förstod jag vad de ville säga med broderiet. ”Brodera för fred, en näsduk för varje offer” är gruppen ”Fuentes Rojas” (Röda fontäners) motto, och de uppmanar att brodera näsdukar med namn eller beskrivningar för var och en av de femtio miljoner som dött i kriget mot droger.
Foto: Carlos Ortega, med hans tillstånd.  Klicka på bilden för fler foton.

Foto: Carlos Ortega, med hans tillstånd.  Klicka på bilden för fler foton.

Hon förklarar även det huvudsakliga målet med projektet [sp]:

El objetivo del proyecto es, en sus propias palabras, “bordar esperanza y memoria”. Una vez logrado un número considerable de bordados, se mostrarán en las plazas públicas del país.

Projektet, med dess egna ord, syftar till ”att brodera hopp och minne”. När de samlat ihop tillräckligt med broderade näsdukar, ska de visa upp dem på allmänna platser runt om i hela landet.

I samma inlägg skriver Liliana om den terapeutiska effekten av verksamheten [sp] för de personer som deltar i projektet:

Manifestaciones culturales (o no) en las que la gente se encuentra cara a cara con otras personas que cargan el mismo desazón, la misma incertidumbre. El gritar al unísono, el reir o llorar, sin pena y sin freno porque el de al lado es capaz de comprender, se convierte en algo terapéutico y muy necesario.

Kulturella manifestationer (eller inte) där människor möter andra människor med samma missnöje , med samma tvivel. Skrika tillsammans, skratta eller gråta utan skam och utan återhållsamhet, eftersom personen bredvid förstår, blir en nödvändig terapi .

I en annan blogg, + Allá de la Marcha [sp], berättar Martín Javier Oviedo Hernández en händelse, som inträffade under den kollektiva aktiviteten ”Lucha por Amor, Verdad y Justicia” (Kämpa för kärlek, sanning och rättvisa), i Monterrey i norra Mexiko:

Un cálido día de Mayo, llama la atención un grupo de mujeres bordando, sentadas, platicando entre ellas, los curiosos se acercan: tres jóvenes  de Barcelona, Aram, Gabriel y Guillermo.

-¿Que hacen?-,  preguntan  a las damas.

- Bordamos por la paz-, contestan en coro.

-¿Entonces es cierto que están en guerra?…  -

- No solo en guerra, nos han arrebatado a nuestros hijos…-

Ellas son madres, hermanas y parientes de personas desaparecidas, organizadas en el Colectivo LUPA (Lucha por Amor, Verdad y Justicia, Nuevo León), se reúnen cada jueves,  a las 10 de la mañana, en el kiosco Lucila Sabella, en la Macroplaza de Monterrey.

En varm dag i maj tilldrog sig en grupp kvinnor, som satt och broderande och diskuterande, uppmärksamheten av några åskådare som närmade sig: tre unga män från Barcelona, Aram, Gabriel och William.

- Vad gör ni? frågade de kvinnorna.

- Vi broderar för fred, svarade de i kör.

- Då är det alltså sant att ni är i krig ? …

- Inte bara i krig, de har tagit våra barn…

De är mödrar, systrar och familj till försvunna personer, som tillsammans har bildat kollektivet LUPA (Kamp för kärlek, sanning och rättvisa, Nuevo León), och de samlas varje torsdag klockan 10 på morgonen, vid paviljongen Lucila Sabella på Macroplaza i Monterrey.

Martin avslutar sitt inlägg med att dokumentera de samtal [sp] som fördes mellan dessa kvinnor medan de broderade på Marcoplaza i Monterrey. Deras samtalsämnen varierade från allt mellan inbjudan att ta del i projektet, till klagomål på det återkommande våldet som härskar i staden:

Foto av Carlos Ortega, med hans tillåtelse. Klicka på bilden för fler foton.

Foto av Carlos Ortega, med hans tillåtelse. Klicka på bilden för fler foton.

-Se contactaron con nosotros, nos citaron en una Iglesia, pagamos el rescate, después de dos llamadas, perdimos el contacto-, concluye.

-No hay avance en la investigación, como en la mayoría de los casos, no se puede confiar en la autoridad- coinciden todas.

-También los hombres bordan- comentan ellas, invitando a los tres jóvenes, que escuchan con atención:

-El olvido es muerte…-

-Este bordado va en rojo, es en memoria de Don Alejo Garza Tamez, quién perdió la vida en esta guerra, enfrentando con dignidad a los sicarios que pretendían despojarlo de su propiedad…

Aram, Gabriel y Guillermo toman los bordados, “hilando” las historias escuchadas, cada puntada representa la memoria, la huella tangible. Bordando por la paz, convierte la desconfianza en esperanza. Temor y dolor se transforman en amor.

- De kontaktade oss och bestämde möte i en kyrka, vi betalade lösensumman, och efter två samtal förlorade vi kontakten med dem, sammanfattar hon.

- Utredningen fortskrider inte och som i de flesta fall, kan man inte förlita sig på myndigheterna – alla instämmer.

- Även män broderar, säger de och bjuder in de tre unga männen, som lyssnar uppmärksamt:

- Att glömma är döden…

- Det är broderat i rött, till minne av Don Alejo Garza Tamez, som dog under kriget för att han med värdighet konfronterade de mördare, som försökte råna hans egendom…

Aram, Gabriel och William tar tag i borderiet, ”spinner” historierna som de hört, där varje stygn föreställer ett minne, ett konkret avtryck. Att brodera för fred gör tvivel till hopp. Skräck och smärta blir till kärlek.

Bloggen Red por la Paz en México [sp] beskriver samma rörelse ”Brodera för fred” i Guadalajara:

En Guadalajara hay un grupo que se dedica a Bordar por la Paz. En Facebook aparecen muchas fotos de gente bordando: abuelitas de anteojos, papás con sus niñas, parejas de novios. Hasta una señora en silla de ruedas aparece. Unos están bordando parados, otros medio recostados en el césped, otros sentados en un banco. Bordan en un parque los domingos. Llevan su pañuelo blanco y  bordan ahí, en hilo rojo,  el nombre de alguna víctima de la violencia.

I Guadalajara finns det en grupp, som tar hand om ”Brodera för fred”. På Facebook finns det många bilder på människor som broderar: farmödrar med glasögon, små flickor med sina pappor, par. Det finns även en kvinna i rullstol. Några broderar stående, vissa liggandes på gräset, och andra sittandes på en bänk. De broderar i en park på söndagarna. De tar en vit näsduk, och med röd tråd broderar de namnet på var och en av dem som fallit offer för våldet.

Rörelsen har även spridits till andra städer i världen, som Tokyo, Japan.

Detta inlägg är en del av Global Voices specialbevakning av Kriget mot droger i Mexiko .

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.