Nigeria: Nigerianska bloggare och tweeps räddade Okes liv

Alla länkar går till engelskspråkiga sidor om inte annat anges.

Ighiwoto Okeghene John är en ung nigerian som nästan förlorade inte bara fötterna utan även livet på grund av diabetes. Med andra ord var #Oke nära att “omfamna” sina förfäder, eftersom hans ekonomiska situation hindrade honom från att få grundläggande medicinsk vård.

Kampanjen #SaveOke startades av några nigerianska bloggare och tweeps, med Linda Ikeji i spetsen, för att rädda Okes liv. Cyber-stödet för #SavedOke är ytterligare ett bevis på den växande kraften hos sociala medier i Afrikas folkrikaste land.

Vem är #Oke?

Huvudpersonens berättelse med hans egna ord:

Ighiwoto Okeoghene John (Oke). Photo courtsey: Lindaikeji.blogspot.co.uk)

Ighiwoto Okeoghene John (Oke). Foto från: Lindaikeji.blogspot.co.uk)

Jag heter Ighiwoto Okeoghene John. Jag gick på Federal Government College, Warri. Blev antagen på Obafemi Awolowo University. Liksom många unga människor, men olikt de flesta kunde jag inte fullfölja studierna. Jag fick diagnosen typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Min hälsa blev allt sämre. Mina ben slutade fungera. Ett sår som åt upp mina tår vägrade att läkas.

Liksom många av er var jag i januari 2012 arg på landet som inte hade någon bra hälsovård, ett land där jag måste betala så mycket för mina insulinsprutor, som jag måste ta dagligen. Jag var arg över att jag inte kunde hålla mig till kosten min doktor satt mig på, eftersom den var dyr. Jag var arg men kunde inte gå ut och demonstrera. Jag kunde inte ens gå. Mina ben har inte fungerat på sex år nu, de kan inte ta mig någonstans och jag kan inte röra på dem. Min hälsa sviker, men jag håller fast vid hoppet om att allt kommer att bli bra.

Det finns vissa saker man inte väljer i livet: den familj man föds in i, det land man föds i, sina gener, den sjukdom som följer med dessa gener. De sakerna kan jag inte ändra. Du kan inte ändra dem, men det finns någonting du kan ändra. Någonting du kan rädda: mina ben, mitt liv.

Jag behöver 5 miljoner naira för en operation i Indien. Jag behöver din hjälp för att komma ut ur den här soffan. Sanningen är att soffan håller på att bli less på mig med. Träet på den kant jag använder som kudde har börjat ge mig huvudvärk nu, från slitage. Sanningen är att min kropp håller på att bli less, bli svag. Jag behöver få mitt liv tillbaka. Jag behöver din hjälp.

Syftet med #SaveOke-kampanjen

Omojowa sammanfattar:

Oke har fått diagnosen typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Såret på hans tå har tagit hans fötter. Det hotar att ta hans liv. Oke behöver din hjälp. Oke behöver 5 miljoner naira till en operation i Indien. Oke behöver pengarna snarast.

Det finns två saker du kan göra för att rädda Oke: Donera – Du kan donera vilket belopp som helst för att rädda Okes liv. 5 miljoner naira är mycket. Det skulle vara fantastiskt om en person gav hela summan. Men 5 miljoner är bara 5.000 människor som ger 1.000 naira var. Var snäll och försök ge minst 1.000 naira. Mer är bättre.

Hur kampanjen spreds över webben

Strategin framläggs bäst av Fairy GodSisters blogg:

Twitter:

Jag såg på beloppet han behövde för operationen, bara 5 miljoner naira. Pere! Jag tänkte genast på den pågående offentliga undersökningen i nationalförsamlingen – den enorma middagen på 850.000 naira – och jag visste att antingen skriver en enda person ut en check som täcker hela beloppet eller så samlar vi allihop våra småslantar. Hur det än gick till, så var 5 miljoner naira utförbart.

Jag gick ut på Twitter och med en “varning på grund av de hemska bilderna” började jag först be människor att publicera, därefter donera. Här börjar jag dela ut min första omgång tack. Till @KathleenNdongmo, @4eyedmonk, @omojuwa,@MrBankole, @ykprojects,
som inte bara spred nyheten vidare utan hjälpte till på sitt eget sätt – må ni få all hjälp ni någonsin behöver genom bara ett meddelande!

@KathleenNdongmo (som om hon fått en signal) föreslog att jag tog kontakt med CCHub-folket.  Jag hade inte hört talas om dem tidigare, men tydligen hade de framgångsrikt lett en kampanj  via en webbplats för att laga de tak som blåst av Yaba-barackerna. Lät jättebra, och utgör andra pinnen på uppskattningsstegen. Jag ringde Tubosun, en av CCHubs grundare, efter midnatt (nigeriansk tid) och han var inte bara trevlig, utan gick dessutom med på att hjälpa till! Detta trots att hans företag hade händerna fulla av ett rätt hektiskt evenemang. Ett stort tack även till Stanley, företagets utvecklare som tilldelades vårt fall och som visade stort tålmod med Oke och mig inom alla våra e-postutbyten.

Blogginlägg:

På söndagmorgonen publicerade jag ett blogginlägg om den här historien och på måndag en mer utförlig sådan. Vid det laget hade mängder av folk från när och fjärran hört av sig för att fråga hur de kunde dra sitt strå till stacken. Gud välsigne er!

 You Tube-dokumentär

Samma natt funderade jag på att göra en video för att skapa en relation mellan oss och Oke – inte en av de fåniga “3 pund/dollar om dagen kommer att rädda 1 miljon barn i Afrika”-filmerna; jag ville bara att han skulle berätta sin historia. Jag tog kontakt med Onye Ubanatu (eftersom bara den bäste dög) och, återigen, var det omkring midnatt. Efter att jag förklarat idén för honom, gick han med på att göra det! Han var inbokad på annan ort utanför Lagos hela veckan men lovade att börja dagen efter att han kommit tillbaka, vilket jag tyckte var bra, eftersom det skulle ge kampanjen ny kraft den veckan. Tack Onye! Mwah!

Få regeringen involverad (mobil telefoni):

Jag fick ett samtal igår (onsdag) eftermiddag. Ejiro Gegere (må Gud välsigna dig stort för din ihärdighet) ringde för att berätta att styrelsen i Delta State hört av sig och skulle tillgodose Okes behov. Då hon ringde hade de redan fått honom inlagd på ett sjukhus på ön för prover, och medan ni läser detta har han redan varit till Immigrationen och kommit tillbaka med sitt pass! De har sagt att de ska ta hand om allt och de är verkligen på god väg.

#Oke har sedan dess flugit till Indien där han för närvarande undergår behandling. @KathleenNdongmo bekräftar:

@KathleenNdongmo: YAY! Så glad att se att Oke får den behandling han behöver RT @seunfakze: ännu en bild från #Oke från Indien #SaveOke http://pic.twitter.com/LZZsnBdh

Sensmoralen i #SaveOke-historien

Emmanuel Udumah föreslår i Virality is a Cause [ung. “spridning på webben är en god sak”] att tre lärdomar kan dras från fallet:

Oke på ett indiskt sjukhus (Bild av @seunfakze, den 11 april 2012)

Oke på ett indiskt sjukhus (Bild av @seunfakze, den 11 april 2012)

Det är tydligt att i vår strävan att #SaveOke [“rädda Oke”] accepterar vi enkelheten hos kategoriseringar. Förstår att utgången blir att antingen kommer han på fötterna igen eller inte. Grått är inte den färg vi valt. Erinra er att Russell och hans anhängare blev berömda genom att stödja en god sak. #SaveOke är också en god sak. En god sak som är förtjusande praktisk och ger påtagliga resultat. I det här fallet behöver vi inte famla efter etiska konsekvenser eller snubbla oss igenom debatt efter debatt.

Om vi alltid har alla dessa frågor i tankarna, och inte handlar, förlorar vi möjligheten att åtnjuta spontanitetens sällhet. Ett av de redskap som används för denna goda sak är sociala medier, vilka tillfredsställer – liksom KONY 2012 – webbsfärens republik. Om denna republik på detta sätt kan kasta åt sidan alla sina tvivel – som har en rättmätig existens – och agera utan att tänka, så tror jag att det kommer att ha visat sig att vi inte bara räddat Oke, utan även oss själva.

I Lärdomar från kampanjen #SaveOke betonade Fairy GodSister fyra punkter:

Sociala medier är kraftfulla

Jag har aldrig tvivlat på kraften hos sociala medier (skulle inte ha studerat dem i så fall), men om jag gjort det skulle den här kampanjen för alltid skingrat dessa tvivel. Den hastighet med vilken blogginläggen spreds och den fantastiska funktionen kallad ‘retweet’.

Nigeria har problem

Okes historia var bara ytterligare ett exempel på ett problem vi (Nigeria) inte har lyckats ta oss ur. Fortfarande, år 2012, är vi tyvärr inställda på “reaktion” snarare än förebyggande handlingar. Ingen tänker på att planera inför framtiden – vi har för sjutton problem med att bara ta oss igenom idag!

Vem talar för dem som ingen talar om?

Hur många människor dör varje dag för att de inte har tillgång till kvalitetssjukvård? Hur många “bagatellartade” fall blir livshotande eftersom de inte åtgärdats tidigt nog med rätt behandling? Vem talar för dem som ingen talar om?

Vi är fortfarande del av världen

Sociala medier har alltid och kommer alltid att ha människor i centrum. Sociala medier utan mänskligt engagemang kan jämföras med en tjusig bil utan förare: den är ingenting utan vår insats. Det är en sak att sitta bekvämt hemma i soffan och klaga varje dag över allt som är fel i landet, över att regeringen inte bryr sig, att ett paradigmskifte behövs, osv. Det är dock en helt annan sak (och ger större resultat) att göra sin plikt som medborgare, veta vilka ledarna är (på lokal och nationell nivå) och ställa dem till ansvar genom att hålla sig informerad, ställa frågor – ni vet hur det fungerar.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.