Efter fem dagar [en] långa protester i Rumänien [en] håller representater från den rumänska polisen på att uppskatta alla de skador på egendom, det antal vapen som beslagtagits samt det antal människor som hålls i förvar på rumänska polisstationer. Den rumänska nätgemenskapen försöker förklara varför människor har gått man ur huse för att protestera, vad myndigheternas gensvar varit och vad resultaten av protesterna kan komma att bli.

Den 15 januari jämförde [ru] journalisten Radu Tudor protesterna med “en tsunami”, som sveper med sig allt i sin väg:

Tusentals demonstranter i Bukarest, Brasov, Timisoara, Pitesti, Deva, Sibiu, Iasi, Cluj Napoca och andra viktiga rumänska städer har tydligt och klart krävt: Boc-regeringens samt president Basescus avgång. En demokratisk och relativt ärbar lösning på det enormt spända förhållandet mellan de regerande myndigheterna och det oliktänkande folket är ett tidigareläggande av de politiska valen.

[…]

I majoritetens ögon har beslutet redan fattats: Basescu-Boc-regimen måste få ett slut. Detta har medfört försök till distraktion med hjälp av “huliganer”, avsedda att delvis kompromittera protesternas legitimitet och avskräcka människor från att samlas ute på gatorna. Den våldsamma brytningen mellan de nuvarande ledarna och befolkningen kan bara få ett enda resultat. En tsunami för politisk förändring har redan börjat, med sitt ursprung ibland vanliga medborgare. Den sveper undan allt i sin väg. Särskilt vid toppen.

Demonstranter i Bukarest håller upp den rumänska flaggan och ropar slagord till stöd för doktor Raed Arafat, men också mot president Traian Basescu. Foto av ANDREI IONIȚĂ, copyright © Demotix (12/01/13).

Den politiska vetenskapskvinnan Alina Mungiu-Pippidi skrev detta [ru] på Romania Curata, en portal mot korruption:

[…] Tiden hade kommit för att protestera. Men då kollektiva handlingar sker spontant, utan ledarskap eller planering, löper vi risken att se en upprepning av vad som hände med Revolutionen [1989]: den legitima protesten stjäls, förvanskas och utnyttjas, och andra drar nytta av den utan att faktiskt genomföra några verkliga förändringar.

Traian Basescu förtjänar det som nu sker. Genom att gå utanför det konstitutionella ramverket för att slå till mot en man som redan framgångsrikt lyckats genomdriva en reform – Raed Arafat – med syftet att stödja en framtida reform som till och med Världsbanken, Internationella valutafonden och rumänska experter tvekar inför, visar Basescu prov på samma ofelbarhetssyndrom vi såg hos Ceausescu. Han har gjort sig av med det enda skydd ett statsöverhuvud har: lagen och de rättigheter som tilldelats honom och den rätt han innehar genom folkets vilja. Ingen är ofelbar, vem som helst kan göra misstag, men man måste åtminstone visa prov på god vilja.

[…]

Efter den här veckans slut har det civila samhället satt sig i tydlig oppositionsställning och dess styrka och regionala omfång har plötsligt växt. Frågan är hur vi kan institutionalisera en sådan opposition och använda den för att möjliggöra ett rättvist polistiskt val […] och, efter valet, använda det för att kontrollera de som sitter vid makten. […]

Den fjärde dagen av massmöten mot åtstramningsåtgärder och nedgång i levnadsstandard. Bukarest, Rumänien. Foto av GEORGECALIN, copyright © Demotix (12/01/16).

Journalisten Radu Lungu besvarar [ru] den fråga många ställer dessa dagar: “Varför har vi gått man ur huse?”:

Eftersom det som händer i vårt samhälle angår oss. Eftersom vi verkligen kände att vi inte lever i ett fritt land längre. Liksom alla unga människor i vår generation, som antingen minns mycket lite av kommunismens dagar eller inte ens var födda än, manipulerades vi också av media och den politiska klassen. Vi fick höra att vi inte har något att göra med det som händer i samhället vi bor i, att utbildade människor inte beblandar sig med ofrälse. Att vi inte delar deras problem, att ingenting görs på rätt sätt i vårt land och att det bara är så det är. Att ta ställning mot situationen utgör ett tecken på att man är omogen, outbildad. Att vi kommer att åka utomlands i vilket fall som helst och bli av med det här omöjliga landet. […] Vi ville se med våra egna ögon vad som sker, så vi gick ut på gatorna med våra kameror – tyvärr tog vi inte med oss våra löpskor, men det revolutionära modet kan man ju tillägna sig lite allteftersom.

Radu Lungu berättar om vad han såg och upplevde på Bukarests gator:

Vid ett tillfälle klev demonstranterna ut på vägen. Gendarmer slöt en linje och omringade folkgruppen, föste dem tillbaka upp på trottoaren. Många människor på väg tillbaka från en utekväll i Gamla Stan eller som stod vid kiosker i området fångades mitt i och hölls kvar av  gendarmer. En man med ost i en påse försökte förklara för polisen att han hade köpt den till eget bruk och inte för att användas i något våldsamt syfte. Människor ville visa gendarmerna sin legitimation, men gendarmerna vägrade dem denna rättighet. […] Människor hölls också kvar under förevändningen att “nu kunde de inte längre lämna området” utan att ges någon förklaring. Människor bad hela tiden om att bli kroppsvisiterade och identifierade, enligt brottsbalkens Lag 550. Tyvärr kunde folkmassan och gendarmerna enbart lösa denna juridiska tvist inne på polisstationen. […] Polisen på stationen var dock aldrig aggressiv. Många gendarmer sa bara att vi var på fel plats vid fel tillfälle. Bäst att hålla sig lugn, skriva på några papper, ta några bilder och därefter tillbaka hem. Jag vill avsluta min rapport med en uppmaning om lugn och ickevåld. Personligen komer jag att försöka få så många människor som möjligt att ta med kopior av Lag 550 respektive 60 för att ge till gendarmerna på University Square. Först av allt var min tanke att ta med kopior av hela brottsbalken, men om vi hade pengar till sådana intellektuella tillbehör skulle vi antagligen inte känna något behov av att protestera ute på gatorna mer.

En man hålls nere på marken av kravallpolis, innan han arresteras. Över 1.000 demonstranter drabbade samman med polisen, som använde tårgas för att skingra dem. Foto av ALEXANDRU DOBRE, copyright © Demotix (12/01/15).

Den 17 januari, på president Basescus begäran, återvände Raed Arafat till sin position som vice hälsominister och samordnare av akutsjukvården. Journalisten Radu Tudor ser denna gest som ett “officiellt erkännande att Basescu kan besegras”:

Efter att ha förödmjukat Raed Arafat offentligt och tvingat honom att avgå, blev detta dagen då den ofelbare Basescu dog en politisk död. Den stora vågen av allmänt missnöje är redan i rörelse. Basescu fruktar att [oppositionen] ska ta kontrollen över detta missnöje och detta är den verkliga anledningen till att Raed Arafats återinsatts. Det är varken fråga om respekt för honom eller ett tecken på att han värderas, utan en fruktan att oppositionen kommer att gynnas av den nationella upprördhet som visats de senaste dagarna i tiotals rumänska städer. Raed Arafats återinsättning återställer inte nedskärningar av löner eller jobb, gör inte slut på prisstegringar, minskar inte momsen och befriar inte miljoner förtvivlade människor från den enorma oro som skapats av den politiska regimen. Raed Afarats återinsättning utgör en seger för tanken att Basescu och hans gäng kan besegras. […]