Medan världens befolkning når 7 miljarder [en] i slutet av oktober är ett tecken på att Lilongwe [en], Malawis huvudstad, växer antalet människor som strömmar till stadens marknader. Två av dessa marknader ligger på varsin sida av Lilongwefloden i staden med strax över än 1 miljon invånare. En marknad säljer grönsaker och gårdsprodukter, den andra säljer kläder.

Att gå från en marknad till en annan innebar för fyra år sedan att gå en omväg längs flodbanken, att korsa bron över Lilongwefloden och sedan gå tillbaka på andra sidan. Idag finns det broar som kopplar samman de två marknaderna, men de är inte konventionella broar. De har byggts för hand med trä från området.

En handgjord bro mellan två marknader över Lilongwefloden. Av Steve Sharra (CC-BY)

Bron som du ser till höger byggdes av en grupp om sju unga män, och nu förser den dem med deras leverne. De turas om med att bemanna bron, från så tidigt som sex på morgonen till så sent som sju på kvällen när mörkret faller och marknaderna stängs.

Intäkterna från dagens brokorsande hamnar i fickan på den som jobbade skiftet. Samuel Mbewe berättade att han öppnade en livsmedelsbutik med det han tjänade.

Deras konstruktörer uppbär vägtullar, för närvarande 10.00MWK (0.40SEK) per person som korsar bron.

En lokal lösning på arbetslöshet och urbanisering

På söndagen den 2:a oktober, 2011, hittade jag Samuel Mbewe och Kayen Kayanka när de stod vakt vid sin bro. På de tre år som de har ägt bron har de aldrig räknat hur många människor som korsar den varje dag, men Samuel berättade att deras intäkter varierar mellan 9,000MWK (362SEK), under en långsam dag, till 25,000MWK (1005SEK) under en bra dag.

Med 10MWK per person blir det mellan 900 och 2,500 människor som korsar bron varje dag, men det är bara en uppskattning. Han säger att vissa människor bara betalar 5MWK, medan andra, såsom vänner och kollegor, inte behöver betala alls.

Samuel Mbewe och Kayen Kayanka med vän på arbetet vid en bro över Lilongwefloden. Av Steve Sharra (CC-BY)

Broarna är inte gjorda för de som blir yra eller lider av höjdskräck. Nybörjare tar långsamma steg medan erfarna brokorsare går som om de hade basketskor från Air Jordan på sig.

Janique Racine, en schweizisk bloggare, skrev under 2007 om att hon var livrädd när hon korsade en svajande bro [en]. Hon sa:

Of course you don’t want to look down but you have to because your foot might get stuck in the empty spaces!

Det finns även andra faror. Lilongwefloden svämmar över under regnsäsongen. Broarna skadas av översvämningarna men de byggs upp på nytt när regnsäsongen är över. I januari i år så drunknade en man [en] när han försökte korsa floden.

I juli i år organiserade de unga männen (än så länge inga kvinnor) in sig själva i ett “brofack”. De kom överens om att varje bro skulle bidra med 200MWK (8SEK) varje dag till ett delat sparande. Det blir 803,000MWK (32,293SEK) per år. Fackets mål är att stödja medlemmar vid dödsfall eller sorg. Jag frågade om deras framtida investeringsplaner med sparkapitalet, men än så länge har de inga.