Mauretanien: Det moderna slaveriets ansikte

Alla länkar går till engelskspråkiga sidor om inte annat anges.

Även om Mauretanien officiellt avskaffade slaveriet år 1981 och gjorde det till ett brott år 2007, är slaveri fortfarande ett vanligt fenomen i landet. En specialrapport från CNN benämnd “Slavery's last stronghold” [“Slaveriets sista bastion”] avslöjade att 10% till 20% av befolkningen uppskattas leva i slaveri och bara en enda fällande dom förekommit sedan slaveriet kriminaliserades år 2007.

Mauretaniens regering – landet ligger i Maghreb i Västafrika – förnekar vanligtvis att slaveri förekommer.

I gensvar till specialrapporten från CNN belyser Erin Pettigrew, Mauretanien-expert, frågans komplexitet:

Slavhandlare i Gorée, Senegal, 1700-tal. Bild av Jacques Grasset de Saint-Sauveur (offentlig domän).

Jag har arbetat i Mauretanien till och från de senaste åtta åren och har fortfarande svårt att helt förstå den här frågan om “slaveri”. Visst ryser jag varje gång jag ser ett svart barn arbeta i någons hem – svart eller arab – i Mauretanien och länken mellan arbete och betalning har aldrig blivit tydlig för mig. På samma sätt är människors klan- och släktanknytningar svåra att reda ut, och det är vad människor mest hänvisar till för att berättiga både den historiska och den pågående  exploateringen av arbetskraft. Den extrema ekonomiska ojämlikheten i Mauretanien är till stor del ansvarig för att situationen fortgår. Och vad är regeringens roll i detta och var kan ingripanden utifrån spela in? Jag känner mig väldigt tveksam till att lämna några kommentarer om det.

Efter att ha läst CNN:s rapport frågade Marocko-baserade amerikanskan Abby sin vän om slaveri i Mauretanien. På hennes blogg kan man läsa hans svar:

Dokumentären var verkligen till stor del missvisande. Ingenting de sa var inkorrekt vad gäller fakta, men de betonade ett antal övergrepp, ignorerade stora delar av sammanhanget och fick det att låta mycket värre än vad det är. Många vita mor-familjer hade en svart mor-familj som “tillhörde dem.” De lagade mat och arbetade i huset och även om det säkert många gånger förekom missbruk av systemet, så fungerade det på grund av bristen på ekonomiska alternativ, inte grymhet. Inga industrier tjänade ekonomiskt på slaveri. Allt detta nämndes men betonades verkligen inte i dokumentären, antagligen för att reportrarna tillbringade totalt åtta dagar i Mauretanien. PC Mauretanien var hårt att leva i eftersom det var ett fattigt land utan mycket överflöd, men på en del sätt var det lättare än i Marocko. Människor var välkomnande och hade färre förutfattade meningar baserade på turismen. Det förekom mindre trakasserier och samhällena var närmare knutna till varandra. Mauritanien har en mängd allvarliga problem: en korrupt regering, ökenspridning, brist på vatten/tillräckligt med brunnar, dåligt utbildningssystem osv. Slaveriet kommer att försvinna när dessa problem lösts, inte för att CNN visar en undermålig dokumentär.

Hur och varför förekommer fortfarande slaveri i Mauretanien? Steve Davis förklarar:

Det är meningen att landet skulle ha avskaffat slaveriet år 1981. Ja, just det: 1981! Det praktiseras dock fortfarande i stor utsträckning, även om regeringen förnekar att det förekommer. Faktum är att nationen kriminaliserade slaveriet först år 2007. Hur och varför existerar slaveriet fortfarande år 2012? Här följer några av anledningarna:

  • regeringen gör lite för att motarbeta det
  • det är svårt att genomdriva lagar eftersom landet är enormt och till största delen obefolkat i Saharaöknen. Lokala islamiska ledare (imamer) uttrycker sig fördelaktigt om slaveriet
  • ohejdad rasism – ljushyade människor har historiskt sett ägt mörkhyade människor. De “vita morerna” är ljushyade berber som talar arabiska. De utgör den härskande klassen i landet och har traditionellt sett ägt slavar. De “svarta morerna” är mörkhyade människor som också talar arabiska. De har historiskt sett varit förslavade av de vita morerna
  • befolkningen är dåligt utbildad. De flesta slavar förstår inte ens att de är slavar – för den största delen av Mauretaniens slavar är idén att vara ägd av någon och behandlas som egendom fullständigt normal, liksom den varit i århundranden

Progress4 Women undrar om det är fråga om “syns inte, finns inte”:

Kan det faktum att genomsnittspersonen inte ens har hört talas om det här landet vara orsaken till att den här uppenbara orättvisan faktiskt inte är senaste nytt – de syns inte, så de finns inte, eller hur?? Dessa slavar är människor som förtjänar ALLA grundläggande mänskliga rättigheter, särskilt frihet. Kevin Bales sa att “Slaveri är stöld — stöld av ett liv, stöld av arbete, stöld av egendom och avkastning, stöld även av de barn en slav kan ha haft.” – och han har rätt. Dessa män, kvinnor och barn lever i träldom både fysiskt och psykiskt. Deras sinnen är inte fyllda av drömmar och hopp, utan av tankar på förtryck och daglig kamp.

Jag visste att slaveri fortfarande existerade under de nya benämningarna “prostitution”, “barnarbete” mm (eftersom kategorisering i noggranna och ordentliga spalter får oss att må bättre), men den tidsepok då regeringar vände ryggen till (den kategori i vilken Mauretanien faller), trodde jag verkligen var överspelad. Oavsett på vilket sätt vi försöker lindra den hårda verkligheten med sofistikerade, förskönande omskrivningar – så länge människor ses som egendom, existerar slaveriet!!

Nyligen flydde två systrar från sin ägare genom att vandra genom Saharaöknen. Lissnup skrev ett blogginlägg om deras prövningar:

Med hjälp av en tuaregnomad gav de sig först av mot Bassikounou och efter två dagar – de färdades nattetid för att undgå att bli upptäckta och tvingas återvända – och nådde slutligen Néma. Vid den ålder de flesta flickor oroar sig över proven i skolan är 14 år gamla Selama Mint Mbarek redan mamma till en liten son, född som ett resultat av en våldtäkt då hon arbetade som hjälpreda på en bondgård hos sin tidigare ägare. Hennes yngre syster, bara 10 år gammal, har aldrig fått uppleva en normal barndom, utan misshandlades regelbundet av sin ägare. Det var efter en av dessa kroppsbestraffningar som de två unga flickorna flydde. Trots deras situation måste Selama övertyga sin syster om att det var värt risken att rymma. Trots svårigheterna de kunde vänta sig under färden tog Selama med sitt barn. Enligt de hjärtskärande vittnesmål de delat med pressen håller deras ägare fortfarande deras moster, bröder och kusiner under sitt ok.

Ahmed noterar att denna typ av berättelse är bara “en droppe i havet” och att Mauretaniens regering fortsätter att låtsas som ingenting:

Dessa historier är bara en droppe i havet – i Mauretanien avslöjar anti-slaveri organisationer fall efter fall  där slaveri pågår men regeringen fortsätter att låtsas som ingenting. Inga tydliga program införs för att rädda de förslavade från deras elände eller för att förbättra situationen för de som tidigare varit slavar och nu lider av fattigdom, brist på utbildning och utarmning. Aktivister för mänskliga rättigheter som avslöjar slaveriet utsätts för ihärdiga trakasserier och frihetsberövning. Det senaste exemplet är arresteringen av  aktivister i östra Mauretanien som hölls fångna under de hemskaste förhållanden – en läckt bild visade en av dem helt utan kläder och bunden.

I juni 2011, skrev Aconerly en artikel benämnd “Beyond Abolition: Ending Slavery in Mauritania” [“Bortom avskaffande: att få ett slut på slaveriet i Mauretanien”]:

Slavar i Mauretanien har inte laglig rätt att inneha egendom, eller ens ha ett efternamn. Inte heller har de vårdnadsrätten till sina egna barn. Lagen år 2007 som kriminaliserade ägandet av slavar möttes av motstånd och hån. Chefen för den mauretaniska regeringens kommission för mänskliga rättigheter, Bamariam Koita, försvarade till och med det faktum att än så länge har ingen åtalats i enlighet med den nya lagen. Hans argument var att det inte förekommer några kedjor eller slavmarknader och att lagen 1981, som avskaffade slaveriet, gör varje påstående att slaveri förekommer i Mauretanien ogiltigt. Herr Koita målar dock upp en väldigt förenklad bild av slaveriet. I artikeln “Slavery Past and Present“ [“Slaveri då och nu”] från 2007 bemötte en man, Mohamed – han angav inget efternamn eftersom han var slav – kommissionschefens påståenden genom att räkna upp de av hans egna familjemedlemmar som var förslavade. En slavs kedjor är till naturen socioekonomiska och nedärvda genom generationerna. Det faktum kvarstår att en hundraårig tradition av ett ägare-slav-förhållande, genom vilket de dominerande “vita morerna” (eller araberna) befinner sig i en överlägsen position jämfört med de svarta afrikaner, som levt i slaveri i generation efter generation, upprätthålls av bristen på utbildning och ekonomiska rättigheter.

Nedan följer ett urval tweets om slaveriet i Mauretanien:

@Munns: För ett land som Mauretanien, att inte erkänna slaveriet och alla de övergrepp folk får utstå är verkigen i strid mot deen [religion].

@RedTopShwty: Slaveri existerar fortfande i landet Mauretanien…. Det är fruktansvärt. Önskar det fanns någonting jag kunde göra åt det.

@Stef_Muller: @khanyisile Det finns slaveri överallt, jag antar att skilln är att det är lagligt i Mauretanien (kan inte läsa artikeln).

En Special Rapporteur från FN ledde ett officiellt uppdrag till Mauretanien år 2009 för att utvärdera situationen angående slaveriet. Andra mänskliga rättighetsfrågor i Mauretanien inkluderar kvinnlig könsstympning, barnarbete och mänsklig handel.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.