Därför misslyckades Occupy Singapore

Det verkar som om singaporianer bekymrar sig om andra saker då ingen dök upp för demonstrationen OccupyRafflesPlace som skulle ha varit Singapores motsvarighet till Occupy Wall Street-protesten i USA. Raffles Place är Singapores finansiella distrikt.

Protesten annonserades först på Facebook

Occupy Singapore is about engaging the public in the democratic process and creating a new form of democracy. It has become clear that our “leaders” can no longer handle the responsibility of becoming a representative of the people. So, we invite all to join us in occupying the Singapore Financial District aka Raffles Place.

We are a peaceful, non-violent resistance movement that aims to encourage people to participate in democracy and use their voices to influence positive change. We are the 99% and our voice will be heard.

Occupy Singapore handlar om att engagera allmänheten i den demokratiska processen och skapa en ny sorts demokrati. Det har visat sig att våra “ledare” inte längre kan hantera ansvaret att representera folket. Därför bjuder vi in alla att vara med och ockupera Singapores finansiella distrikt, Raffles Place.

Vi är en fredlig motståndsrörelse som helt utan våld strävar efter att uppmuntra människor att delta i demokratin och använda sina röster för att påverka till positiv förändring. Vi är de 99 procenten och vi kommer att göra vår röst hörd.

Men Singapore Sojourn noterar att istället för att gå till Raffles Place gick singaporianer till en matfestival

With the Occupy Wall Street protesters figuring prominently in the news it comes as no surprise to learn that there are copycat demonstrations springing up like mushrooms.

There is a Facebook Page that someone has put up but it has failed to mobilise the masses and motivate them sufficiently to assemble at Raffles Place.

As one Facebook contributor said “Instead of going to Raffles Place today, everyone went to #OccupyBenJerryChunkfest instead”. Given the Singaporean love of a good food event this is hardly surprising.

Eftersom demonstranterna från Occupy Wall Street får sådan uppmärksamhet i nyheterna är det inte överraskande att demonstrationer som härmar dem dyker upp som svampar ur jorden.

Någon har satt upp en facebooksida men den har inte lyckats mobilisera de stora massorna och motivera dem tillräckligt för att samlas vid Raffles Place.

Som en facebookanvändare uttryckte det “Istället för att gå till Raffles Place idag gick all till #OccupyBenJerryChunkfest istället”. Det är inte så värst överraskande eftersom singaporianer älskar bra matfestivaler.

Patricia Lau kommenterade på Facebook att organisatörerna borde först ha klargjort syftet med demonstrationen

‎@Occupy Singapore, so are you going to Raffles Place to shop or to protest? Perhaps you should make the objective of your “OccupyRafflesPlace” event clear.

@Occupy Singapore, så tänker ni gå till Raffles Place för att shoppa eller för att protestera? Ni kanske borde klargöra syftet med ert “OccupyRafflesPlace”.

Mr Brown sa att det fanns fler journalister än “demonstranter” vid platsen

The (unintentionally) funniest Singapore-related Facebook page right now is Occupy Singapore. This bunch, with much fanfare, announced that they too, will join the Occupy movement that started with Occupy Wall Street in New York City.

On Saturday, Occupy Raffles Place was to take place under the leadership of these mysterious rebels without a clue. At zero hour, well, zero turned up. There were more journos there than protesters.

Den (oavsiktligen) lustigaste facebooksidan om Singapore just nu är Occupy Singapore. Detta gäng har, med stor fanfar, kungjort att även de tänker sluta sig till Occupy-rörelsen som startade med Occupy Wall Street i New York.

I lördags skulle Occupy Raffles Place gå av stapeln under ledning av dessa aningslösa mystiska rebeller. Vid timme noll hade just noll personer dykt upp. Det fanns fler journalister än protestanter.

Några skyllde demonstrationens misslyckande på det hot som polisen hade utfärdat mot alla som deltar i olagliga allmänna demonstrationer. Lucky Tan sa att de uteblivna demonstranterna vid Raffles Place visar vilket “hämmat politiskt klimat” som råder i landet.

We cannot interpret the no show by Singaporeans at Raffles Place as a lack of problems in Singapore. We have the highest income inequality among developed nations – higher than many of the countries where there were protests. There is serious structural unemployment and deep unhappiness with the large foreign influx.

Nothing happened at Raffles Place today. A sad reflection of the repressive political climate, draconian laws, and a citizenry that has capitulated to the belief that they cannot change, shouldn't try to change, shouldn't be bothered to change what is not right about our society today.

Vi kan inte tolka uteblivna singaporianer vid Raffles Place som att det inte finns problem i Singapore. Vi har den största inkomstskillnaden bland alla utvecklade länder – högre än många av länderna som har haft protester. Det råder en allvarlig strukturell sysslolöshet och ett stort missnöje med det stora tillflödet av utländsk arbetskraft.

Ingenting hände vid Raffles Place idag. En trist återspegling av det hämmade politiska klimatet, stränga lagar och en befolkning som har kapitulerat i tron att de inte kan förändra, inte bör försöka förändra, inte borde bekymra sig om att förändra det som inte är rätt i vårt samhälle idag.

Gilbert Goh tror att singaporianer inte är redo för protest som Occupy-rörelsen än

Singaporeans – pretty divided by nature, individualistic and not the gutsy type – are not prime candidates for organizers to galvanize in any illegal street protest. No one dares to go against the law by being openly defiant – there is the danger that he will not only face police charges but also jeopardize his employment status if he is arrested.

We are perhaps too boxed in by fear and cultural inhibitions to ever pull off a public protest effectively.

Singapore will never be ready for the Occupy Raffles Place protest event given the tight control wielded by our authorities.

Every little dissent is clamped down and Singaporeans have nowhere to vet their frustrations except through the cyber space channels.

Singaporianer, som av naturen är ganska uppdelade, individualister och inte den modiga typen, är inte de allra bästa kandidaterna att uppvigla i olagliga gatudemonstrationer. Ingen vågar trotsa lagen öppet – risken är att man inte bara kan bli åtalad av polisen, utan även att man äventyrar sin status som anställd om man blir arresterad.

Vi är kanske alldeles för inrutade av rädsla och kulturella hämningar för att någonsin kunna genomföra en allmän demonstration på ett effektivt sätt.

Singapore blir aldrig moget för en demonstration som Occupy Raffles Place med våra myndigheters stränga kontroll.

Minsta lilla oliktänkande klampas ned på och singaporianer har ingenstans att lufta sina frustrationer förutom genom kanaler i cyberrymden.

Ng E-Jay insisterar på att det finns befogade anledningar att protestera mot Singapores ekonomiska ojämlikhet

However, the issues confronting Singaporeans are exactly the same as the issues raised by protestors all around the world.

Just because the majority of people of the civilized world enjoy the freedom of peaceful assembly but we do not, does not make the issues any less real for Singaporeans. The denial of peaceful assembly only serves to sweep the issues under the carpet where they will ferment until the government cannot control or contain them anymore.

Frågorna som singaporianer ställs inför är likväl exakt desamma som frågorna som protestanter runt hela världen tar upp.

Bara för att flertalet människor i den civiliserade världen har frihet att hysa fredliga sammankomster, men inte vi, gör inte frågorna mindre verkliga för singaporianer. Att förbjuda fredliga sammankomster tjänar bara till att sopa problemen under mattan, där de ligger och gror tills regeringen inte längre kan kontrollera eller behärska dem.

funny little world berömmer organisatörerna för att ha försökt arrangera en demonstration

I might not necessarily agree with their message (yet), but I stand by their right to try, to assemble, to make their voices heard. And knowing Singapore, I have to give my respect to the organisers for stepping forward to make this attempt. They, at least, are not just keyboard warriors.

Some of the comments from Singaporeans I have seen have also betrayed what might be a pervasive Singaporean mindset; namely, a revulsion of public protests and demonstrations, no matter how peaceful. There seems to be a misconception that any sort of public assembly undermines the country’s security and economic growth, thus “bringing us down”. There also seems to be a widespread belief that any sort of protest will inevitably lead to chaos that will plunge Singapore into darkness.

Jag kanske inte nödvändigtvis håller med om deras åsikt (ännu), men jag stöder rätten att försöka, att samlas, att göra sina röster hörda. Och eftersom jag känner till Singapore måste jag verkligen ge en eloge till organisatörerna för att ha trätt fram och gjort det här försöket. De är åtminstone inte bara tangentbordskrigare.

Några av kommentarerna från singaporianer jag har sett har också avslöjat något som kan vara en genomgående inställning hos singaporianer, nämligen en motvilja till allmänna protester och demonstrationer, oavsett hur fredliga de är. Det verkar råda en missuppfattning att varje sorts allmän sammankomst undergräver landets säkerhet och ekonomiska tillväxt, och på så sätt “för oss nedåt”. Det tycks också finnas en utbredd tro att varje sorts protest oundvikligen leder till kaos som kommer att störta Singapore i fördärvet.

Men författaren beskyllde dem också för dålig planering

It was all very disappointing. I guess it was just poor planning; there’s much more to starting and organising a movement than just creating the FB and Twitter pages and asking people to turn up.

Det var en stor besvikelse. Jag antar att det helt enkelt var dåligt planerat – det krävs mycket mer för att starta och organisera en rörelse än att bara skapa sidorna på Facebook och Twitter och be folk att dyka upp.

Organisatörerna har redan bett om ursäkt för den misslyckade demonstrationen. De lovar att organisera en större och bättre aktion nästa gång.

The group commented that “just because we didn’t talk to the media doesn’t mean we weren’t there. We are obviously very disappointed with the lack of ground support, We take the blame for lack of logistics and planning, and we apologise for any inconvenience caused”.

They expressed their appreciation to all who had turned up and promised to do “it bigger and better next time”.

Gruppen kommenterade att “bara för att vi inte talade med media betyder det inte att vi inte var där. Vi är självklart väldigt besvikna med bristen på markstöd. Vi tar på oss ansvaret för bristerna i logistik och planering, och vi ber om ursäkt för olägenheter som vi har orsakat.”

De uttryckte sin uppskattning till alla som kommit och lovade att göra det “större och bättre nästa gång”.

Skrivet avMong Palatino

Därför misslyckades Occupy Singapore

Översättningar

Kategorier

Senaste inslagen om Östasien

Nya artiklar

Påbörja samtalet

Riktlinjer

Meny

Om oss

Sponsorer