Iran: “Islamiskt uppvaknande” eller seger för NATO i Libyen?

Det här är en artikel från vår specialbevakning av Revolten i Libyen 2011.

Iranska medborgare fortsätter att följa den senaste utvecklingen i Libyen med stort intresse och flödar cyberrymden med kommentarer, inlägg och twittringar.

Samtidigt som vissa iranska ämbetsmän och diplomater kallar Libyens revolution för “ett islamiskt uppvaknande”, publicerade den iranske bloggaren Bedone Onvan ett foto av en rebell och tillika Qaddafi-motståndare som kysser USA:s flagga, med den ironiska bildtexten: “Islamiskt uppvaknande!”

Andishe skriver [fa]:

Det är fortfarande inte klart ifall NATO:s medverkan till att störta Qaddafis regim i slutändan kommer att gynna den libyska befolkningen. Men det är att uppenbart att utan NATO:s hjälp skulle det vara omöjligt att göra sig av med den libyska diktatorn. Min åsikt är, att diktatorer som mördar sitt eget folk och inte ser något problem i att begå vad än otänkbart brott, kommer inte att försvinna från scenen tills det att en mäktigare hand ingriper.

Royal Air Force Typhoon-flygplan efter ett uppdrag i Libyen den 20:e mars, 2011. Foto: N.A.T.O. på Flickr (

Bamdadi ställer sina läsare frågan: “Vilket land i Afrika har högst poäng på Human Development Index?” En länk ger svaret på frågan: det är Libyen! Bloggaren tillägger, “Givetvis var detta innan inbördeskrig bröt ut i landet”. I ett annat inlägg säger Bamdadi[fa]:

Jag förstår inte varför NATO:s och västerländska länders framgång i att föra en ny politisk grupp till makten skulle göra vissa iranier glada? … Kanske tror de att en [ny regim] skulle föra landet ett steg närmare frihet? De måste skämta. Länderna som bombade Libyen trodde inte på det. Vilken frihet? Man måste vara väldigt naiv för att tro på det… frihet borde bära åtminstone lite mer mening än att världens mäktigaste länders militär ingriper och ödelägger ett klent land med hjälp av luriga knep.

Secular skriver [fa]:

Skillnaden mellan iranier och libyer är att de sistnämnda stödde avhoppade politiska personligheter som bröt med Qaddafis regim, medan vissa iranier inte ville stödja [oppositionsrörelsens] Mir Hussein Mousavi trots att han stått utanför regimens maktstruktur i ungefär 20 år. Iranier säger vanligtvis att de [maktinnehavare och reformister] är alla likadana.

Det här är en artikel från vår specialbevakning av Revolten i Libyen 2011.

Påbörja samtalet

Översättare, var snälla och logga in »

Riktlinjer

  • Alla kommentarer ses över av en moderator. Skicka inte din kommentar mer än en gång, då kan det identifieras som kommentarspam.
  • Behandla andra med respekt. Kommentarer som innehåller hets mot folkgrupp, är stötande eller utgör personattacker kommer inte att godkännas.